Publiceringskostnader

Författar- eller publiceringsavgifter är en av de snabbast växande intäktskällorna för de vetenskapliga förlagen. Det är samtidigt en av de utgiftsposter som forskare och deras lärosäten har minst kännedom om. Lärosäten som påbörjat arbetet med att sammanställa kostnader för publiceringsavgifter har kunnat konstatera att det är svårt att få en överblick över de totala kostnaderna på grund av att de kan budgeteras och betalas på många olika sätt. Gjorda sammanställningar omfattar därför endast de kostnader som kunnat återfinnas. Utöver det som redovisats finns ytterligare kostnader i en omfattning som i de flesta fall inte kan beräknas.

Den bild av publiceringskostnaderna som växer fram ur lärosätenas uppgifter är ännu ofullständig och i behov av kompletteringar. En allt tydligare bild kan dock skönjas när de enskilda organisationernas uppgifter sammanställs på nationell och internationell nivå. Inte minst gäller det när uppgifter från forskningsfinansiärer ingår i undersökningarna.

I det här blogginlägget presenteras tre studier som publicerats under 2016. En av dem är gjord av en forskningsfinansiär, en är baserad på uppgifter inrapporterade från lärosäten och fristående forskningsinstitut och en är en sammanställning av uppgifter från både forskningsfinansiärer och lärosäten. Studierna är gjorda i Storbritannien, Tyskland och Österrike, tre EU-länder med delvis olika förutsättningar för open access-publicering.

Storbritannien
I maj 2016 publicerade det brittiska bibliotekskonsortiet, Jisc, en studie av publiceringsavgifter som dels baseras på frivilligt inrapporterade uppgifter från 40 lärosäten, dels på de uppgifter om författaravgifter som lämnats till forskningsfinansiärerna Research Councils UK (RCUK) och Charity Open Access Fund (COAF). Den senare inkluderar bland annat Wellcome Trust.

Storbritannien har profilerat sig som ett land där OA-publicering i prenumerationsbaserade tidskrifter, så kallad hybridtidskriftspublicering, utgör en viktig del av övergången till helt avgiftsfinansierad vetenskaplig publicering. Cirka 80% av de sammanlagt drygt 10.700 OA-artiklar för budgetåret augusti 2014 – juli 2015 som ingått i studien är därför artiklar publicerade i hybridtidskrifter.

Den genomsnittliga publiceringskostnaden för en artikel i en hybridtidskrift var GBP 1.882 och för en artikel i en ren OA-tidskrift GBP 1.354. I genomsnitt var därmed hybridtidskrifterna 39% dyrare att publicera sig i jämfört med de rena OA-tidskrifterna. För båda tidskriftstyperna var dock kostnadsspridningen stor.

Intressant att notera är kostnadsökningarna för publiceringsavgifter. Mellan 2014 och 2015 ökade den genomsnittliga författaravgiften i en hybridtidskrift med 9%, medan motsvarande ökning för de rena OA-tidskrifterna var 22% (beräkningarna är baserade på kostnader för 14 lärosäten).

Att kostnaderna för författaravgifter ökar för båda tidskriftstyperna och att prisskillnaderna mellan enskilda tidskrifter börjar bli allt mindre förklarar studiens författare på följande sätt:

”As institutions gain awareness of APC pricing and form expectations of how much they are willing to pay, publishers adapt. The initial wide variety in APC prices and their general convergence shows that APC prices are not grounded in the actual cost of producing an article but rather are reflections of what the market can bear.”

För Storbritanniens del har de APC-beräkningar som gjordes 2012 för den utredning som sedan kom att ligga till grund för den brittiska OA-politiken kommit att bli ett riktmärke för kostnadsnivåerna:

”Although other data available at the time suggested the average APC was lower than that figure, the estimate has proved to be a self-fulfilling prophecy as institutions have come to expect to pay this amount.”

På grund av hybridtidskriftsdominansen har de fem största mottagarna av författaravgifter under perioden 2013 – 2015 varit de förlag som även tar emot de största abonnemangsavgifterna: Elsevier, Wiley, Nature Publishing, Oxford University Press och Springer. Elsevier svarade ensamt för ca 25% av författarintäkterna under budgetåret 2014-2015.

De brittiska lärosätenas kostnader för kända publiceringsavgifter var under 2014 ca 12% av de samlade belopp som erlades till förlagen. Övriga 88% utgjordes av prenumerationsavgifter. För att komma till rätta med de dubbla kostnader som uppkommer genom de två betalningsflödena har Jisc förhandlat fram offset-avtal med ett antal förlag. Avtalen har resulterat i kostnadsreduktioner. En oönskad bieffekt av offset-avtalen är tyvärr att de har gjort det svårt att redovisa rättvisande kostnader för enskilda artikelpubliceringar inom ramen för avtalen. Jisc har uppmärksammat problemet och utformar nu tydligare redovisningsmetoder.

Förlag som slutit offset-avtal har inte kunnat se några större ökningar av intäkterna från författaravgifter. Elsevier, som inte har något offset-avtal med Jisc, kunde däremot uppvisa en stor ökning av sina publiceringsintäkter. Bland de faktorer som avgör var en forskare väljer att publicera sig, verkar därmed inte författaravgifternas storlek vara av avgörande betydelse.

(Den första uppföljningen av offset-avtalet med Springer, verkar emellertid kunna peka på att offset-avtal kan medföra stora ökningar av antalet OA-artiklar beroende på minskade kostnader. Uppgifterna avser hittills endast första halvåret 2016 och är därför inte en del av den aktuella studien.)

Österrike
Österrikisk forskning finansieras till övervägande del av en enda central forskningsfinansiär, Fonds zur Förderung der wissenschaftlichen Forschung – FWF (Austrian Science Fund). För alla projektansökningar som beviljats före november 2014 är fondens stöd till OA-publicering indelat i tre delar:

  • stöd för publicering i rena OA-tidskrifter (maximalt EUR 3.000 per artikel),
  • stöd för publicering i hybridtidskrifter (maximalt EUR 3.000 per artikel) och
  • stöd för övriga kostnader.

Projekt som beviljats stöd efter november 2014 kan inte längre få ersättning för kategorin övriga kostnader. För OA-tidskrifter har maxbeloppet sänkts till EUR 2.500 per tidskrift och för hybridtidskrifter ersätts nu maximalt EUR 1.500 per artikel.

I den studie av författaravgifter för åren 2013-2015 som FWF publicerade i april 2016 har begränsningarna från november 2014 ännu inte hunnit slå igenom i resultatet. Under 2015 fördelade sig ersättningarna från FWF på följande sätt:

  • gyllene OA, 14%
  • hybrid OA, 77%
  • övriga kostnader, 9%

I likhet ned den brittiska studien utgör hybridtidskrifternas andel nästan 80%.

En intressant del av studien från FWF är kategorin övriga kostnader, som bland annat inkluderar ”page charges, colour figures, submission fees”. Kostnaderna avser i första hand tilläggsavgifter vid publicering i prenumerationsbaserade tidskrifter, men har i vissa fall även introducerats för OA-tidskrifter. Det genomsnittliga beloppet för denna typ av kostnad var EUR 1.273 under 2015, en ökning med 18% sedan 2013.

För 2015 var den genomsnittliga publiceringsavgiften för hybridtidskrifter i den österrikiska studien EUR 2.606, medan motsvarande avgift för OA-tidskrifter var EUR 1.453. Hybridtidskrifterna hade därmed nästan 80% högre genomsnittliga författaravgifter än OA-tidskrifterna. I beräkningarna ingår ändå kostnadsreduktioner för ett antal hybridtidskrifter på grund av det österrikiska bibliotekskonsortiets offset-avtal med några förlag.

I jämförelse med 2014 var de genomsnittliga kostnadsökningarna för både hybrid OA och gyllene OA ca 13%.

Tre förlag var de dominerande mottagarna av publiceringsavgifter från FWF under 2015: Elsevier, Wiley och Springer. Tillsammans svarade de för drygt 57% av kostnaderna för hybridtidskrifter, 24% av kostnaderna för OA-tidskrifter och 35% av övriga kostnader.

Tyskland
I augusti 2016 publicerades en studie av publiceringsavgifter vid 30 tyska lärosäten och forskningsinstitut. Undersökningen baserades på frivilligt inrapporterade uppgifter till projektet Open APC. Totalt ingick drygt 7.400 artiklar publicerade mellan 2005 och 2015. Max-Planck-Gesellschaft svarade ensamt för 39% av samtliga artiklar i studien.

Till skillnad mot situationen i Storbritannien och Österrike var 99% av artiklarna i Tyskland publicerade i rena OA-tidskrifter. Mindre än 1% av artiklarna hade publicerats i hybridtidskrifter. Orsaken till fördelningen står att finna i de regler för ersättning av författaravgifter som den största tyska forskningsfinansiären, Deutsche Forschungsgemeinschaft (DFG), har satt upp. I korthet innebär regelverket att vare sig publicering i hybridtidskrifter eller författaravgifter överstigande EUR 2.000 ersätts av DFG.

Den genomsnittliga publiceringskostnaden under 2015 var EUR 1.417. Under 2014 var snittpriset EUR 1.285. Kostnadsökningen mellan de båda åren var därmed ca 10%.

Avslutande kommentarer

De brittiska erfarenheterna pekar på en marknad för publiceringsavgifter där kostnaderna stiger för såväl gyllene som hybrid OA. Avgifterna för hybrid OA är dock betydligt högre än för gyllene OA. Studien bekräftar att de stora vetenskapliga förlagen genom sina hybridtidskrifter har flyttat över sin dominerande roll även till marknaden för OA.

Den österrikiska studien ger ytterligare bevis för den stora prisskillnaden mellan hybrid OA och gyllene OA. Studien belyser också problemet med att förlag, förutom avgifter för OA, även belägger artiklar med diverse andra avgifter för publicering. Omfattningen av sådana extrakostnader behöver antagligen studeras närmare.

Från Tyskland redovisas erfarenheter av att forskningsfinansiärer kan styra forskarna till publicering i form av gyllene OA genom att inte ersätta publiceringsavgifter i hybridtidskrifter. På grund av dominansen för gyllene OA var den genomsnittliga publiceringsavgiften i Tyskland under 2015 den lägst redovisade i någon av de tre studierna. Högst genomsnittlig kostnad hade de brittiska publiceringarna i hybridtidskrifter.

Att ett fåtal förlag har dominerat den prenumerationsbaserade vetenskapliga publiceringsmarknaden är inte någon nyhet. Med hjälp av hybridtidskrifterna kan förlagen dessutom bevara den nuvarande marknadsdominansen även efter en övergång till OA. Marknaden för rena OA-tidskrifter har däremot sett annorlunda ut. De traditionella förlagens marknadsandelar har där varit relativt begränsade, men har genom uppköp och allt fler nystartade OA-tidskrifter gradvis kommit att öka. Trots växande marknadsandelar för de största vetenskapliga förlagen har marknaden för OA-tidskrifter ändå verkat kunna erbjuda en motvikt till den situation som råder för de prenumerationsbaserade tidskrifterna. Desto mer överraskande är därför FWF-rapportens slutsatser rörande gyllene OA.

Genom att slå samman uppgifterna om publiceringskostnader i OA-tidskrifter från FWF och de brittiska forskningsfinansiärer som ingår i Charity Open Access Fund kunde drygt 1.000 artiklar publicerade som gyllene OA under 2015 studeras. Sett till kostnaderna var de fem största förlagen:

  • Public Library of Science (PLOS), 28%
  • BioMed Central, 21%
  • Elsevier, 9%
  • Frontiers Research Foundation, 8%
  • Nature Publishing Group, 8%

Så långt ser bilden bra ut. Tar man däremot hänsyn till att Springer äger BioMed Central och Nature Publishing Group samt även kontrollerar Frontiers Research Foundation, blir bilden en annan:

  • Springer, 37%
  • Public Library of Science (PLOS), 28%
  • Elsevier, 9%

Tillsammans tog de tre förlagen emot 74% av publiceringsavgifterna för gyllene OA.

När de brittiska kostnaderna adderas till de österrikiska, blir den genomsnittliga publiceringskostnaden EUR 1.682. Under 2014 var motsvarande kostnad EUR 1.288. På ett år har därmed kostnaden stigit med 31%.

Kraftigt stigande kostnader för gyllene OA och en tilltagande marknadsdominans för ett mindre antal förlag har fått FWF att avsluta sin studie med en varning och en uppmaning:

”These data show that even if a full Open Access publishing system based on APCs is achieved, we will still face the same situation as in the current subscription system: The prices will increase and it is very likely that in 10 to 15 years two or three commercial giants will not only dominate the publication market but the entire academic workflow as well.

Thus, for a functional market in the future, increased competition is necessary. More investment in alternative Open publication models from public and private funding bodies is needed in order to avoid a price increase in the future.”

Det förefaller allt mer angeläget att finna alternativa publiceringsformer för OA. Att för mycket förlita sig på förlagslösningar för publicering och meritvärdering kan i värsta fall leda till att vi är tillbaka där vi startade, men med betydligt högre kostnader. Det är sällan en god idé att försöka lösa ett problem genom att tillsätta mer av det som ursprungligen gav upphov till problemet.

 


Litteratur

Jahn, Najko & Tullney, Marco (2016): A study of institutional spending on open access publication fees in Germany. PeerJ 4:e2323.
https://peerj.com/articles/2323/

Rieck, Katharina; Haslinger, Doris; Meischke-Ilic, Sasa; Kirindi-Hentschel, Ünzüle & Reckling, Falk (2016): Analysis of the publication costs of the Austrian Science Fund (FWF) in 2015.
https://figshare.com/articles/Austrian_Science_Fund_FWF_Publication_Cost_Data_2015/3180166

Shamash, Katie (2016): Article processing charges (APCs) and subscriptions : monitoring open access costs.
https://www.jisc.ac.uk/reports/apcs-and-subscriptions