Brittiska offset-avtal

Att synen på OA och offset-avtal varierar stort mellan olika lärosäten och länder är ett konstaterande som knappast borde komma som någon överraskning. I Storbritannien, det första landet där offset-avtal introducerades för att hejda de stigande kostnaderna för vetenskaplig publicering (total cost of publication), har avtalen ansetts som den enda framkomliga vägen när OA-publicering i hybridtidskrifter blivit en del av den officiella OA-politiken. På andra sidan Engelska kanalen finns däremot ett kraftigt motstånd mot offset-avtal. Till exempel har den franska biblioteksorganisationen EPRIST i skarpt formulerade ordalag vänt sig mot tanken på offset-avtal och bland annat i ett öppet brev till det franska bibliotekskonsortiet, Couperin, varnat för följderna av att sluta avtal som kombinerar prenumerationskostnader med publiceringskostnader.

Från att inledningsvis ha setts med stora förhoppningar, har dock de brittiska offset-avtalen allt mer kommit att betraktas som mer eller mindre problematiska lösningar, vilka inte självklart leder vare sig till OA eller till minskade kostnader för lärosätena. Liam Earney, med bred kunskap av licensavtal från sitt arbete i det brittiska bibliotekskonsortiet Jisc, publicerade nyligen en välbalanserad, personlig bedömning av de tre första åren med brittiska offset-avtal. Hans synnerligen läsvärda artikel innehåller såväl kritiska synpunkter som förhoppningar om allt bättre konstruerade avtal.

I mitt blogginlägg kommer jag att utgå från Liam Earneys artikel för att ge en allmän kommentar om offset-avtalen. Jag har delat upp presentation i tre delar: förutsättningar, erfarenheter och förhoppningar.

Förutsättningar

På uppmaning av den brittiska regeringen började Jisc 2014 förhandla med förlagen om totalkostnaden för tidskriftsprenumerationer och publiceringsavgifter (APC). Målsättningen var offset-avtal, i vilka publiceringskostnader skall reducera prenumerationskostnader (eller omvänt) och därmed minska ett lärosätes samlade kostnader för de båda utgiftsslagen.

För närvarande (våren 2017) finns brittiska offset-avtal med förlagen De Gruyter, Institute of Physics, SAGE, Springer, Taylor & Francis, Thieme och Wiley. Avtalen skiljer sig åt men kan indelas i två huvudtyper:

  • Rabatt på prenumerationskostnader. Publiceringskostnader från ett år ger rabatt på prenumerationskostnader under nästkommande år (De Gruyter och Institute of Physics)
  • Rabatt på publiceringskostnader. Lärosäten får rabattkuponger eller rabattkoder som kan användas som delbetalning för publiceringskostnader. Antalet artiklar som subventioneras beror antingen på summan av lärosätets totala kostnader (Taylor & Francis) eller på andra överenskommelser i avtalen (SAGE och Thieme).

En variant av den senare modellen har utarbetats av förlaget Wiley:

  • APC-konton. Lärosätet betalar i förskott in ett minimibelopp på ett konto hos Wiley. Kontot används sedan för att bekosta de kommande publiceringarna hos förlaget. Beroende på hur mycket ett lärosäte totalt betalat i form av APC under ett år, återbetalas en summa till kontot nästa år.

Springer har gått sin egen väg och skapat ett avtal som enligt förlaget ger rabatt på både prenumerations- och publiceringskostnader:

  • Flipped model. Ett avtal där fokus flyttats från prenumerationer till publicering. Till skillnad från övriga offset-avtal finns inte en omedelbar koppling till enskilda lärosätens publiceringar; istället är avtalet baserat på samlade, nationella beräkningar av alla lärosätens totala publiceringsvolymer hos Springer. Större delen av avtalskostnaden är baserad på kommande publiceringar, ca en tredjedel av totalkostnaden utgörs av prenumerationskostnader.

Gemensamt för de olika avtalstyperna är att de endast avser OA-publicering i förlagens prenumerationsbaserade tidskrifter (hybridtidskrifter). Orsaken till detta är att offset-avtalen alltid är baserade på de stora prenumerationspaket (big deals) som förlagen erbjuder lärosätena. Förlagens rena OA-tidskrifter och APC-kostnader för publicering i dem är inte en del av offset-avtalen. På grund av att offset-avtalen omfattar både prenumerationer och publicering, blir kostnaden vanligtvis betydligt högre än för de tidigare prenumerationsavtalen.

För att kunna hantera de högre kostnader som blir följden av att publiceringsavgifter inkluderas i avtalen, krävs ett finansiellt tillskott i någon form. I Storbritannien bistår den samlande, statliga forskningsfinansiären Research Councils UK (RCUK) lärosätena med stöd för APC i form av så kallade block grants. Genom offset-avtalen sker därmed ett ökat penninginflöde till förlagen som samma avtal syftar till att reducera.

Utifrån ett förlagsperspektiv är offset-avtal en ny affärsmodell med möjlighet till större intäkter. För lärosäten är avtalen däremot ett försök att minska den totalkostnad som blir resultatet av prenumerationer och hybrid OA-publicering. De olika utgångspunkterna är viktiga att ha i åtanke när offset-avtalen analyseras.

Det kan också vara lämpligt att tillägga att offset-avtal baseras på en politisk vilja att acceptera OA-publicering i hybridtidskrifter och därmed en acceptans för de betydligt högre kostnaderna för APC i dessa tidskrifter jämfört med andra OA-tidskrifter. Med de kostnader som ett EU-utträde kan föra med sig, är det inte säkert att den brittiska regeringen i framtiden kommer att ha möjlighet att utdela stöd för OA på samma sätt som hittills, vilket även kan komma att påverka den politiska synen på hybridtidskriftspublicering.

Erfarenheter

I korthet skulle man kunna sammanfatta erfarenheterna från Storbritannien på följande sätt:

  • Offset-avtalen stärker de största förlagens marknadspositioner
  • Kostnaden per publicerad OA-artikel i hybridtidskrifter har fortsatt att öka
  • Kostnadsökningen för prenumerationspaket har inte avstannat

Var och en av dessa slutsatser är ett problem i sig; tillsammans är de bekymmersamma utmaningar som försätter lärosäten och deras bibliotek i en svår situation.

Komplicerade avtalsskrivningar, baserade på osäkra beräkningar av tidigare utgifter för APC, har gjort det svårt för lärosäten att bedöma avtalens värde och till och med att kunna använda sig av avtalen. Eftersom forskningsvolymer spelar en avgörande roll i bedömningen, finns det även skillnader mellan hur stora, forskningsintensiva universitet ser på avtalen jämfört med mindre lärosäten med begränsad forskning.

En källa till förvåning är att offset-avtalen inkluderar och bygger vidare på de historiska förutsättningar som ligger till grund för big deals. Eftersom prissättningen för prenumerationsavtalen till största delen består av två faktorer, värdet av lärosätets tidigare prenumerationer och antalet potentiella användare, baseras en stor del av kostnaden för varje enskilt lärosäte på tidigare prenumerationer på enskilda tryckta och elektroniska tidskrifter. I takt med att fler och fler tidskrifter görs tillgängliga i elektronisk form, antingen av utgivande förlag eller av ett förlag som övertar utgivningen från ett annat förlag, ökar därför grundavgiften för ett prenumerationsavtal stegvis för ett lärosäte. Till detta kommer givetvis årliga kostnadsökningar av olika slag.

På grund av att åtskilliga lärosäten förändrat sin forsknings- och utbildningsinriktning under de senaste tjugo åren har anknytningen till tidigare tidskriftsprenumerationer kommit att gå förlorad, men trots det utgör dessa abonnemang fortfarande beräkningsgrund för en stor del av ett lärosätes kostnad för ett prenumerationspaket. För förlagen är detta givetvis en fördelaktig beräkningsgrund, eftersom de tidskrifter som ett lärosäte bedömde som centrala och hade råd att prenumerera på för flera decennier sedan med stor sannolikhet är fler än motsvarande antal tidskrifter idag. Fenomenet drunknar dock i en allmän, positiv värdering av det stora antalet tidskrifter som blir tillgängliga genom ett paket, oavsett hur många av dem som används och hur stor andel av dem som skulle kunna ersättas av fjärrlån.

Alla förlag erbjuder dock inte prenumerationspaket. För dem som inte gör det, är offset-avtalen ett potentiellt hot. I takt med att allt större summor låses i de stora förlagens big deals och offset-avtal, blir utrymmet för övriga förlag allt mindre. Småförlag, inklusive rena OA-förlag, får på så sätt allt svårare att överleva. Inte minst gäller det för förlag vars utgivning sker på andra språk än engelska. Genom krav på en snabb omställning till OA kommer sannolikt särskilda stödformer för mindre förlag att behöva upprättas.

Nu skulle man kunna säga att offset-avtalen endast är ett steg på vägen mot en fullständig, global övergång till OA. När University of California förra året presenterade en omfattande studie av möjliga vägar till OA, framkom att de stora Nordamerikanska lärosätena (som tillsammans står för drygt 50% av all vetenskaplig publicering) inte på egen hand kommer att kunna finansiera sina kostnadsökningar vid en övergång till APC-finansierad OA. Om kostnaderna för APC skulle överskrida de nuvarande prenumerationsavgifterna med de belopp som beräknats, är en övergång omöjlig utan betydande tillskott av statliga medel, något som knappast kan genomföras i USA.

Om en övergång till OA skall kunna resultera i att kostnaderna för prenumerationer på tidskriftspaket elimineras måste givetvis hybridtidskrifterna förvandlas till rena OA-tidskrifter. Därutöver måste även de artiklar som tidigare publicerats göras fritt tillgängliga. Om det senare inte sker, kommer det fortfarande att finnas ett behov av arkivprenumerationer på vetenskapliga tidskrifter, vilket förlagen antagligen kommer att tillhandahålla i form av paketabonnemang.

Det som för närvarande talar emot att big deals helt skulle försvinna inom överskådlig tid är dels att en global övergång till en publiceringsfinansierad marknad för vetenskaplig publicering inte verkar trolig, dels att antalet OA-publicerade artiklar växer på en marknad där det totala antalet publiceringar också växer. Så länge antalet OA-artiklar i hybridtidskrifterna inte växer betydligt snabbare än det totala antalet artiklar kommer därför OA-andelen endast att öka långsamt. Det finns därmed en uppenbar risk att offset-avtalen blir en bestående lösning och en fortsättning på de kritiserade prenumerationsavtal som vi ser idag. Om det sker skulle offset-avtalen kunna medföra att big deals och APC för hybridtidskrifter blir bestående delar av lärosätenas utgiftsbudget. För förlagen skulle resultatet bli två affärsmodeller, två inkomstflöden och större intäkter.

Förhoppningar

Den dystra bild jag givit ovan måste naturligtvis kompletteras med de förhoppningar på OA-förhandlingar som Liam Earney lyfter fram i sin artikel. Det är då värt att lägga märke till att han i första hand inte förespråkar fler offset-avtal av de typer som vi hittills sett, utan avtal som bygger på nya förutsättningar och tar hänsyn till de lärdomar som går att dra utifrån de nuvarande offset-avtalen.

Han konstaterar att offset-avtalens problem är väl kända och därför möjliga att hantera i nya avtalsmodeller:

”Even those consortia and institutions that negotiate offsetting agreements are wary of them and of entering into new ones on account of fears that they will not save any money, are inefficient and costly to manage or implement, and as time goes on seem to offer meagre opportunity for underpinning a widespread transition to OA.”

Istället för offset-avtal önskar han sig en lösning som inte längre baseras på prenumerationspaket:

”Increasingly, I have come to believe that the major failing of offsetting agreements lies in their assumption and continuation of the norms that govern the negotiation and implementation of existing big deals. Having been conceived as a genuine attempt to undermine and move beyond such arrangements, it is unfortunate that they have far too easily come to be regarded as ‘business as usual’ and even contradictory to the objective of open access.”

Värdet av offset-avtal blir helt enkelt att de ger lärdomar för kommande avtal och att de måste betraktas som en tillfällig avtalstyp, som bör ersättas av avtal som bland annat innehåller:

  • en tydlig färdplan för övergång till OA
  • hänsynstagande till de varierande behoven hos olika lärosäten
  • förutsättningar för bättre utvärderingsmöjligheter vad avser avtalens kostnader
  • begränsade administrativa insatser för lärosätena

Avslutande kommentarer

Av de offset-avtal som Liam Earney har erfarenhet av, är Springer Compact det avtal som han verkar mest nöjd med. Såvitt jag förstår, är det brittiska avtalet med Springer inte identiskt med det svenska. Istället för ett obegränsat antal OA-publiceringar i Springers hybridtidskrifter, har det svenska avtalet ett fastslaget maxantal publiceringar under avtalsperioden, med en tillkommande administrativ hantering för lärosäten och konsortium som följd.

Att avtalet med Springer medför en möjlighet till ett stort antal OA-publiceringar är naturligtvis någonting positivt. Mer problematiskt är dock det sätt på vilket avtalet styr publicering till förlaget Springer. Genom att avtalet mer eller mindre fungerar som marknadsföring av Springers tidskrifter, ger det upphov till funderingar om bibliotekens roll och offset-avtalens kostnader.

Förlag som sluter offset-avtal hänvisar vanligtvis till de besparingar som avtalen, trots högre kostnader, kommer att medföra. Det är lätt att förledas av enkla beräkningsmodeller och de grundförutsättningar som förlagen presenterar. Genom att tillämpa sådana modeller har Jisc kunnat visa att brittiska lärosäten under 2015 sparat 1,2 miljoner pund genom fem olika offset-avtal. Liam Earneys kommentar till beräkningen är:

”However, one should note that it is not clear whether these articles would have been made OA if there had not been an agreement in place. So, whilst the agreements may have encouraged more articles to be made openly available, it is not clear if money is being saved, or costs avoided.”

Till detta kommer att kostnaden antagligen hade varit ännu lägre om inte publiceringen hade skett i hybridtidskrifter.

I teorin förefaller offset-avtal vara en enkel lösning med ett tydligt resultat, i praktiken har de visat sig vara någonting annat. Det förefaller därför som om Liam Earney har helt rätt i sin slutsats rörande kopplingen mellan offset-avtal och big deals: först när prenumerationspaketen inte längre är utgångspunkten för avtal om OA kan verkliga framsteg göras.

Mycket återstår ännu att göra om inte OA skall bli någonting annat än en mycket lönsam affär för ett fåtal stora förlag. Men kanske har de första stegen mot nya förhandlingsmodeller redan tagits?

 

________________________________________________

Blogginlägget bygger till stor del på Liam Earneys artikel:
Earney, L., (2017). Offsetting and its discontents : challenges and opportunities of open access offsetting agreements. Insights. 30(1), pp.11–24. DOI: http://doi.org/10.1629/uksg.345

Den franska synen på offset-avtal har tidigare beskrivits på Bibliotekshorisonten:

https://bibliotekshorisonten.wordpress.com/2016/11/22/offset-i-frankrike/

Rapporten från University of California Libraries har titeln Pay it forward : investigating a sustainable model of Open Access article processing charges for large North American research institutions:

http://icis.ucdavis.edu/wp-content/uploads/2016/07/UC-Pay-It-Forward-Final-Report.rev_.7.18.16.pdf

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s