Den gyllene vägen till OA

Bland de flesta forskningsfinansiärer, lärosäten, myndigheter och regeringar finns idag en övertygelse om att open access inte bara är önskvärt, utan även nödvändigt för att göra resultaten av offentligt finansierad forskning tillgänglig för forskare, företag och allmänhet. När det gäller färdvägen och den tid som krävs för omställningen råder däremot inte någon konsensus. Att de två vägar som står till buds antingen är forskares självarkivering av publicerade artiklar (grön OA) eller publicering med författaravgifter (gyllene OA eller Golden OA), är antagligen alla ense om. Vilken av dessa båda vägar som föredras varierar dock mellan olika länder, inte minst inom EU.

I det här blogginlägget kommer jag att fokusera på de länder inom EU där stödet för gyllene OA är som störst. Resan startar i Storbritannien, fortsätter till Nederländerna och avslutas i Tyskland.

Storbritannien
När den brittiska regeringen i juli 2012 presenterade en ny politik för att ge ökad tillgång till publicerade resultat av offentligt finansierad forskning, var inriktningen baserad på förslag från en arbetsgrupp med namnet the Working Group on Expanding Access to Published Research. Gruppen, som även omtalas som the Finch Group efter namnet på ordföranden (Janet Finch),  var sammansatt av representanter för lärosäten, forskningsfinansiärer och förlag. I deras uppdrag hade tydligt framgått att syftet med deras arbete var att lämna förslag till en effektiv och långsiktig lösning som kunde tillfredsställa alla inblandade parters intressen. Rekommendationerna i slutrapporten kom med endast små justeringar att ligga till grund för den brittiska regeringens politik.

I sina huvuddrag innebar gruppens rekommendationer ett starkt stöd för en övergång till open access genom en flerårig process som under balanserade former skulle möjliggöra nya lösningar och samtidigt bevara styrkan i det nuvarande vetenskapliga publiceringssystemet. Bland rekommendationerna kan nämnas:

  • offentligt finansierad forskning skall i första hand publiceras i helt OA-baserade tidskrifter eller i hybridtidskrifter
  • publiceringen skall finansieras genom författaravgifter, Article Processing Charges (APC)
  • forskningsfinansiärerna skall underlätta APC-finansieringen
  • de olika universiteten skall upprätta egna publiceringsfonder för att hantera APC-kostnaderna
  • kommande förhandlingar mellan bibliotek och förlag rörande priserna på tidskriftspaket (så kallade Big Deals) skall ta hänsyn till konsekvenserna av den gradvisa övergången till open access-publicering
  • repositorier skall vidareutvecklas för att bli ett stöd för den vetenskapliga publiceringen, genom att ansvara för forskningsdata och grå litteratur samt för digitalt bevarande
  • som ett skydd för tidskrifter som inte tillåter OA-publicering skall de tillåtas ha embargoperioder för publicering i institutionella arkiv

För att finansiera en del av de merkostnader som beräknades bli följden av den nya politiken, beslutade den brittiska regeringen att årligen anslå 10 miljoner pund från landets forskningbudget för att täcka framförallt de tillkommande författaravgifterna.  De ökande kostnaderna sågs endast som en tillfällig, övergående fas på väg mot förväntad kostnadsminskning efter en fullständig övergång till OA. Att Storbritannien skulle få betala för att göra landets forskningsresultat fritt tillgängliga för alla forskare, oavsett nationalitet, sågs inte som något större problem, eftersom man räknade med att endast vara den första i en lång rad av länder som snart skulle komma att välja samma väg. Alla parter var nöjda, inte minst den brittiska regeringen som kunde uppvisa framsynthet och handlingskraft i en fråga som bedömdes ha stor betydelse för landets innovationsförmåga och framtida ekonomiska tillväxt.

Eftersom OA har vuxit fram som ett svar på ett utbrett missnöje med en vetenskaplig publiceringsform som inneburit kraftiga kostnadsökningar för vetenskapliga tidskrifter, samtidigt som de vetenskapliga förlagens vinster blivit allt större, menade kritiker av den nya politiken att kraven på förlagen var alldeles för lågt ställda. Flera röster ansåg att politiken endast skulle få som resultat att offentliga medel skulle komma att få betala hela kostnaden för en nödvändig omställning av den vetenskapliga förlagsbranschen, samtidigt som en föråldrad publiceringsmodell skulle bibehållas och förlagens nuvarande, höga vinstnivåer skulle garanteras.

Efter några år kan man nog konstatera att kritikerna inte var helt fel ute. Som jag beskrivit i ett tidigare blogginlägg (APC, TCP och Offset Agreements) har övergången till APC-finansierad publicering medfört att de brittiska lärosätenas kostnader för vetenskaplig publicering ökat kraftigt. Begreppet Total Cost of Publication (TCP) har alltmer börjat användas för att beskriva lärosätenas samlade publiceringskostnader i form av:

  • prenumerationskostnader
  • APC
  • administration av APC

På grund av att prenumerationskostnaderna kvarstår samtidigt som kostnader för APC tillkommit, betalar lärosätena nu ofta två gånger för samma publicering, ett fenomen som kommit att kallas Double dipping. För att försöka komma till rätta med den dubbla publiceringskostnaden har förhandlingar med förlag om så kallade Offset Agreements blivit allt vanligare. Avtalen syftar till att minska lärosätenas samlade kostnader för APC och prenumerationer genom att antingen ge prenumerationsrabatter eller ta bort författaravgifter för de hybridtidskrifter som lärosätena prenumererar på.

Eftersom merparten av de flesta lärosätens avtal med förlag om tidskriftsabonnemang sedan ett drygt decennium består av så kallade Big Deals, dvs paketavtal för i stort sett samtliga tidskrifter från ett förlag, är det svårt att hantera prisreduktioner för enstaka tidskrifter. Till detta kommer att förhandlingarna med förlagen om paketavtalen i första hand sköts av konsortier som förhandlar för ett lands samtliga lärosäten. Trots långvariga och komplicerade förhandlingar om införandet av offset agreements i avtalen för tidskriftspaket är resultaten hittills relativt magra för det brittiska konsortiet (Jisc).

Bortsett från själva författaravgifterna har även administrationen av dem visat sig medföra en överraskande stor kostnad för lärosätena. Erfarenheterna från flera brittiska universitet visar att APC-administrationen kan kräva så mycket som tre till fyra arbetstimmar per publicerad artikel. Förutom förlagskontakterna beror tidsåtgången på att lärosätenas och forskningsfinansiärernas önskemål om OA-publicering måste tillgodoses, vilket kan ta avsevärd tid om en artikel är resultatet av ett forskningssamarbete mellan olika institutioner eller ett samarbete där flera forskningsfinansiärer är inblandade.

Förväntningarna på att förlagen skulle omvandla sina tidskrifter till helt APC-baserad finansiering har inte infriats. Merparten av författaravgifterna har visat sig gå till prenumerationsbaserade tidskrifter som öppnats upp för författaravgifter för enskilda artiklar, så kallade hybridtidskrifter. Eftersom APC-avgifterna är betydligt högre för hybridtidskrifterna än för andra tidskrifter, har förlagen fått acceptans för en form av ökade intäkter som gör att de knappast har något intresse av en övergång till helt APC-baserad utgivning.

Eftersom APC för artiklar som publiceras i hybridtidskrifter i stort sett är förlagsintäkter utan någon motprestation annat än i form av att göra artiklarna fritt tillgängliga på förlagsplattformen, kan det upplevas som förvånande att brittiska lärosäten meddelat att så mycket som en tredjedel av APC-artiklarna ända upp till ett halvår efter publiceringen inte gjorts tillgängliga som OA. Ytterligare en kontrollpunkt har därför tillkommit för lärosätena.

Den 11 februari 2016 publicerade Jisc tillsammans med The Society of College, National and University Libraries (SCONUL), Research Libraries UK (RLUK) och The Association of Research Managers and Administrators (ARMA) ett kritiskt diskussionsunderlag, som tar fasta på de kostnadsökningar och problem som den förda politiken har orsakat. I dokumentet framförs en oro för att övergången till OA kommer att ta för lång tid och bli alldeles för dyrbar, samtidigt som problemen med de prenumerationsbaserade tidskrifterna kvarstår. Man går så långt som till att konstatera att ”the hybrid journal market is highly dysfunctional”.

Lärdomarna från Storbritannien är bland annat att förlagen önskar sig en så lång omställningsperiod som möjligt med anpassningar och förändringar i små steg. På det sättet är det möjligt för de stora förlagen att behålla sina starka positioner på marknaden samtidigt som intäkterna inte bara kan hållas på en hög nivå, utan även ökas. Som vid alla förändringar kan det givetvis uppstå problem. I det här fallet verkar dock problemen helt finnas hos den ena parten. Förlagen uppfattar sannolikt inte situationen som problematisk för dem, snarare tvärtom.

Nederländerna
Även i Nederländerna står regeringen bakom en satsning på gyllene OA. När statssekreteraren för Ministerie van Onderwijs, Cultuur en Wetenschappen i november 2013 presenterade en ambitiös plan för en övergång till OA för holländska forskare, hade han tagit lärdom av erfarenheterna från Storbritannien. I Holland introducerades därför ett tydligt mål med tillhörande tidsplan och en annan modell för förhandlingar med förlagen.

Regeringens mål är att 100% av alla artiklar med holländska forskare som författare skall vara publicerad som gyllene OA år 2024, med delmålet 60% år 2019. Kraven på förlagen är att de genomför en övergång till APC-finansierade tidskrifter och accepterar offset agreements som eliminerar den dubbla publiceringskostnaden (double dipping) genom att tillåta helt APC-fri artikelpublicering för holländska forskare i hybridtidskrifter.

Utgångspunkten för förhandlingarna med förlagen är de fleråriga paketavtalen (big deals). Den holländska förhandlingspositionen är tuff: om inte förlagen går med på APC-kraven kommer inte några licensavtal att slutas. För att markera styrkan bakom kraven är det inte bibliotekskonsortiet Samenwerkingsverband van de Nederlandse universiteitsbibliotheken en de Koninklijke Bibliotheek (UKB), som fått ansvaret för förhandlingarna, utan samverkansorganisationen för de 14 holländska universiteten, Vereniging van Samenwerkende Nederlandse Universiteiten (VSNU). På grund av att förhandlingsgruppen består av representanter för universitetens högsta ledningsgrupper kan kraven på förlagen formuleras hårt och tydligt.

Det första avtalet slöts med Springer i november 2014, därefter följde ett avtal med SAGE i juli 2015. Båda avtalen ger holländska forskare möjlighet att publicera sina artiklar som OA i ett urval av förlagens hybridtidskrifter, utan några tillkommande författaravgifter. För de båda förlagens helt APC-finansierade tidskrifter krävs dock författaravgifter. Avtalet med Springer ger holländska forskare möjlighet till OA-publicering utan författaravgifter i en stor del av förlagets hybridtidskrifter. (Under hösten 2015 gick Springer med på att sluta liknande avtal med konsortierna i Storbritannien och Österrike.) Med SAGE slöts ett avtal som ger 20% av de holländska forskarnas artiklar APC-fri publicering i majoriteten av förlagets hybridtidskrifter. För övriga artiklar ger SAGE en APC-rabatt.

När förhandlingarna under hösten 2014 påbörjades med den holländska förlagsjätten Elsevier visade det sig snart att ingendera parten hade för avsikt att kompromissa i någon större utsträckning. De prestigefyllda förhandlingar som följde ledde ingenstans och lades under våren 2015 på is. VSNU kontaktade då de holländska redaktörerna för Elseviers vetenskapliga tidskrifter för att undersöka om de var villiga att avsäga sig sina uppdrag samtidigt som en holländsk bojkott av Elsevier började planeras. Efter ett och ett halvt års hårda förhandlingar slöts slutligen ett avtal med Elsevier i december 2015. Elsevier-avtalet sträcker sig över tre år (2016-2018) och ger holländska forskare möjlighet att under 2016 publicera 10% av sina artiklar utan APC i 140 utvalda hybridtidskrifter. Under de två följande åren höjs andelen artiklar med ytterligare 10% per år, för att under 2018 nå 30%. Antalet tidskrifter förblir detsamma under treårsperioden men enstaka titlar kan komma att bytas ut. Liksom i de tidigare förlagsavtalen krävs APC för förlagets helt APC-finansierade OA-tidskrifter. Elsevier publicerar ca 1.600 hybridtidskrifter och 400 helt APC-finansierade tidskrifter.

Det senaste förlagsavtalet slöts i februari 2016 med Wiley. Avtalet är på fyra år och ger APC-fri publicering i Wileys samtliga hybridtidskrifter. Under avtalsperioden planerar Wiley att göra förlagets samtliga 1.400 prenumerationsbaserade tidskrifter till hybridtidskrifter. De helt APC-baserade tidskrifterna berörs inte av avtalet.

Hösten 2015 meddelade den största holländska forskningsfinansiären, Nederlandse Organisatie voor Wetenschappelijk Onderzoek (NWO), att man från och med den 1 december 2015 inte längre accepterar embargon vid OA-publicering, utan som första forskningsfinansiär i världen kräver omedelbar OA-publicering av alla forskningsresultat som publiceras med stöd av finansiering från organisationen. Kravet är utformat för att stödja den nederländska politikens inriktning mot gyllene OA, genom att till stor del ta bort möjligheten för grön OA.

Den holländska regeringen är stolt över sina framsteg och ser Nederländerna som den nu ledande nationen i arbetet med en övergång till OA. Genom sin roll som EU:s ordförandeland under det första halvåret 2016 har Holland även lyft fram OA som en prioriterad fråga för hela EU. I början av 2016 har emellertid endast fem EU-länder tagit ställning för gyllene OA. Övriga länder föredrar grön OA eller förespråkar en kombination av de båda vägarna.

Även den holländska politiken har mötts av kritik på flera punkter. För det första medför den att modellen med big deals får fortsatt stor betydelse och att de största förlagen därmed kan se sina marknadspositioner stärkta. För det andra har kostnaden för big deals ökat genom införandet av kravet på borttagen APC. Eftersom VSNU inte publicerar priserna för de nya avtalen är det inte möjligt att avgöra hur mycket APC-borttagandet kostat de nederländska förhandlarna. Att kostnaden blivit högre för avtalet med Springer framgår dock av den officiella avtalspresentationen. Det är inte troligt att något förlag gått med på att helt ta bort APC utan prisökningar för tidskriftspaketen. För det tredje kvarstår en stor del av arbetet med APC-administrationen för lärosätena.

När Wouter Gerritsma vid universitetet i Wageningen i mars 2014, på uppdrag av VSNUs arbetsgrupp för OA, gjorde en uppskattning av den samlade kostnaden för holländska forskares APC kom han fram till att den skulle överstiga prenumerationskostnaderna med ca 30%.

Trots hårdare motstånd från lärosätena än vad förlagen normalt räknar med, kan förhandlingsresultaten ändå uppfattas som relativt blygsamma. Uppskattningsvis 17% av artiklarna i de större förlagens tidskrifter publicerades som gyllene OA under 2014. Om siffran även är representativ för holländska forskare visar sig den framförhandlade nivån för SAGE ligga helt i linje med detta, medan samma nivå för Elseviers tidskrifter först uppnås under 2017. Springer och Wiley har valt en linje som innebär att APC slopas för en del hybridtidskrifter, men inte för alla. Antagligen är antalet tidskrifter anpassat efter holländska forskares APC-publiceringsnivå.

Är då den holländska politiken ändå inte ett bevis på att förlagens makt kan brytas genom ett resolut agerande från ett enskilt land, enat i sina krav? Svaret på frågan beror på i vilken utsträckning de uppställda kraven har fått förlagen att genomföra förändringar som de annars inte frivilligt skulle ha gått med på.

Liksom alla kommersiella aktörer, agerar varje förlag utifrån sina egna förutsättningar och strategier med syftet att maximera sin vinst. Att ständigt anpassa sig efter marknaden är en självklar nödvändighet för företags överlevnad. De vetenskapliga förlagen har hittills skickligt visat sig kunna hantera alla utmaningar som de mött. När allt fler lärosäten och forskningsfinansiärer ställer krav på OA-publicering kan det av kravställarna uppfattas som en kraftfull påtryckning. Utifrån ett förlagsperspektiv kan det däremot snarare uppfattas som signaler om att marknaden är på väg att förändras och att det därmed krävs nya affärsidéer för att kunna dra fördel av förändringen.

Den traditionella modellen för vetenskaplig publicering har vuxit fram i ett nära samspel mellan förlag, lärosäten och forskare, vilket gjort att förlagen har en mycket god förståelse för hur forskare och deras universitet resonerar och agerar. Förlagen är medvetna om att de samverkar med trögrörliga institutioner och att de därmed har gott om tid för att testa sina affärsmodeller och söka sig fram till den mest lönsamma lösningen på varje utmaning. De vet att makten finns hos forskarna och att lärosäten och deras bibliotek betalar kostnaden. Efter decennier av prisökningar, långt över vad som objektivt sett skulle kunna bedömas som rimligt, har de lärt sig att marknaden är relativt okänslig för prisjusteringar. Genom omstöpningar av sina produkter i större och allt mer omfattande paket och plattformar har intäkter och vinster kunnat öka även när bibliotekskunderna fått se sina anslag krympa.

Förlagen har haft goda möjligheter att bedöma OA-marknaden och verkar då ha identifierat gyllene OA som en mer lönsam väg än grön OA. Genom att göra de etablerade prenumerationstidskrifterna till hybridtidskrifter har de framgångsrikt lyckats göra OA till en del av sina big deals. De har även lyckats hålla sina nystartade APC-finansierade tidskrifter utanför diskussionerna om paketavtal och därmed skapat en intäktskanal vid sidan av tidskriftsavtalen. Med ett minimum av anpassning har de därmed lyckats behålla sin marknad och, inte minst viktigt, de intäkter och vinster den genererar.

Trots de positiva signalerna från den holländska regeringen är det ännu långt kvar till målet om 100% publicering som gyllene OA. Antagligen kan målet endast uppnås om det även ligger i förlagens intresse. De holländska forskarna svarar för ca 2% av den publicerade forskningen i vetenskapliga tidskrifter. Nederländerna är därför en lämpligt stor testmiljö för förlagen.

Tyskland
I Tyskland finns inte någon samlad nationell politik som förespråkar gyllene OA, däremot har den stora forskningsinstitutionen Max-Planck-Gesellschaft zur Förderung der Wissenschaften (MPG) i april 2015 presenterat ett förslag till en snabb övergång från ett prenumerationsbaserat till ett författaravgiftsfinansierat vetenskapligt publikationssystem.

Med utgångspunkt i Berlindeklarationen från 2003 (Berlin Declaration on Open Access to Knowledge in the Sciences and Humanities) som hittills undertecknats av över 550 institutiner, formulerades 2013 ett så kallat Mission Statement i vilket undertecknarna uppmanas att påskynda arbetet med en övergång till open access.

Förslaget från MPG innebär en tydlig precisering av hur detta arbete skall bedrivas och hur övergången till OA skall finansieras. MPG har utvecklat sitt förslag till ett internationellt initiativ, OA2020. Eftersom konsekvenserna av förslaget är långtgående krävs ett undertecknande av ett Expression of Interest. Genom att ansluta sig till OA2020 ger varje organisation sitt samtycke till tre grundprinciper :

  • förvandling av de traditionella prenumerationsbaserade tidskrifterna till tidskrifter som finansieras med avgifter för OA-publicering
  • överflyttning av budgeten för prenumerationskostnader till en fond för forskarnas kostnader för APC
  • internationell samverkan för att säkerställa en snabb och effektiv övergång

De praktiska aktiviteter som bör bli följden av undertecknandet presenteras i en Roadmap, där fem kärnområden lyfts fram. Flest förslag på åtgärder ges under kärnområdet omorganisation, eftersom en övergång till en ny publiceringsmodell även kräver en omställning inom den organisation där forskarna är verksamma. Initiativtagarna är mycket tydliga med vad detta kommer att medföra för de undertecknande institutionerna: ”the transformation must start with the libraries”.

För att förklara vad som avses citerar jag hela avsnittet om bibliotekens roll i dokumentet Roadmap:

”A departure from the subscription system will not happen by itself; it has to be conceptualized and pursued actively as a target. However, most research libraries in the world are still deeply grounded in the subscription system and have yet to recognize and adopt the goal of transformation to an open access publishing system. Even those institutions where open access support schemes are in place have an only moderately developed understanding that their current acquisition budget and licensing practices are inevitably linked to open access. This situation needs to be improved! Open access cannot become a reality on a larger scale without utilizing and re-purposing the massive resources that are spent on journal subscriptions, year after year. As libraries are the organizers of the cash flows in the subscription system, they are the ones who must show leadership in grasping that their acquisition budgets need to be liberated and reinvested in open access publishing services. Libraries are also predestined to be the organizers of the cash flows in an open access publishing system, because they have the skills, the experience with publishers and the staffing to take care of the necessary administration. Their implicit challenge is that they must evolve their roles, responsibilities, profiles and workflows.”

Hur kommer förslaget att påverka biblioteken? Eftersom de flesta akademiska bibliotek har bundna, årliga kostnader för big deal-abonnemang som tillsammans utgör minst 65-75% av respektive biblioteks förvärvsanslag, skulle en överflyttning av så stora belopp till lärosätesfonder för APC få stora effekter. I ett av mina tidigare blogginlägg har jag utvecklat några tankar om konsekvenserna av förslaget från MPG (OA och biblioteksbudgeten). Eftersom förslaget genomsyras av en syn på bibliotek som föråldrade institutioner med en kompetens som inte är anpassad för vår tids utmaningar är det inte förvånande att en förändring av biblioteksverksamheten lyfts fram som den organisationsförändring som lärosätena behöver prioritera. Den nya roll som biblioteken tilldelas består i första hand av att administrera APC-avgifter.

Det är möjligt att bibliotek i alltför liten utsträckning diskuterat konsekvenserna av en övergång till OA. Draget till sin spets skulle en fullständig övergång till OA kunna medföra att behovet av bibliotek uppfattas som så litet att de enda bibliotek som skulle behövas är ett fåtal arkivlokaler för ännu ej digitaliserade böcker. Å andra sidan skulle bibliotekens nuvarande stödverksamhet för forskares vetenskapliga publicering kunna stärkas genom uppbyggandet av servicefunktioner omfattande rådgivning, bibliometri och APC-hantering. Vilka konsekvenserna än blir bör bibliotekens röst höras tydligare på vägen mot OA.

De radikala förslagen från MPG måste ses i ljuset av att MPG är en institution för grundforskning, inte för utbildning, vilket medför att det utgår från förutsättningarna vid en ren forskningsinstitution och inte från situationen vid universitet och högskolor, där en omvandling av biblioteken till huvudsakligen APC-administrerande verksamheter inte lika lätt låter sig göras. Även om förslaget ur ett biblioteksperspektiv därför kan uppfattas som märkligt, innehåller det ändå åtskilliga användbara inslag för ett internationellt samarbete.

Några avslutande tankar
Resan genom Europa i spåret av gyllene OA har resulterat i nedslag i de tre europeiska länder där de största traditionella vetenskapliga förlagen har sin hemvist. Att de starkaste kraven på gyllene OA kommer från länder där förlagen också finns, stämmer till eftertanke och visar hur skilda intressen strävar efter att få gehör för sina önskemål i en process där vetenskaplig publicering har blivit ekonomisk politik. Det är inte osannolikt att förlagens lobbyverksamhet spelat stor roll för OA-politiken i Nederländerna och Storbritannien.

Gemensamt för politiken och förslagen rörande gyllene OA är att de alla syftar till att bevara de traditionella förlagens verksamhet och intäkter samtidigt som medel för kostnader vid övergången till OA tillförs förlagen via lärosätena. I Storbritannien finansierar landets forskningsbudget en övergång till OA, i Nederländerna kommer finansieringen från budgeten vid de olika universiteten. Initiativet från MPG skiljer sig från den brittiska och holländska politiken genom att tydligt peka ut ett budgetobjekt som finansieringskälla. Som flera kommentatorer har påpekat utgår den beräkningsmodell MPG använt sig av från antaganden om kostnaden för APC som kan vara för låg. Om det visar sig att kostnaden blir högre, kan sannolikt bibliotekens förvärvsbudget visa sig bli den finansieringskälla som i första hand kommer att väljas.

Erfarenheterna från det brittiska samarbetsförsöket och den holländska styrkedemonstrationen har givit upphov till värdefulla lärdomar av mötet mellan universitetsvärlden och den kommersiella verkligheten. Erfarenheterna visar att förlagen har en stark förhandlingsposition och att de alltid rör sig i riktning mot nya och ökande förtjänstmöjligheter. För att få en möjlighet att påverka dem krävs internationell samverkan, ett ökat tänkande i kommersiella banor och en balans mellan dialog och påtryckningar.

Tillsammans med forskarna på lärosätena representerar universitets- och högskolebiblioteken de vetenskapliga förlagens största och därmed viktigaste kundgrupp. Det är inte otänkbart att förlagen skulle kunna upptäcka att de genom att lyssna på sina kunder skulle kunna få uppslag till förnyelse av sin egen verksamhet. Det kanske till och med visar sig att behovet av omorganisation är större hos förlagen än hos deras kunder.

Ett PS om Sverige
I en nyligen gjord sammanställning av EU-ländernas syn på valet mellan grön och gyllene OA finns Sverige med bland de länder som tillsammans med Storbritannien och Nederländerna förespråkar gyllene OA. Övriga länder är Rumänien och Ungern.

Sverige har tagit ytterligare ett steg på vägen mot gyllene OA när det den 21 mars 2016 meddelades att Kungliga Biblioteket ställer sig bakom det Expression of Interest som är en del av OA2020-initiativet. Det kanske börjar bli dags för svenska universitets- och högskolebibliotek att påbörja planerandet av hur APC-administrationen skall skötas och hur förvärvsbudgeten skall hanteras när stora delar av den flyttas över till APC-finansiering?


Mer läsning

Storbritannien

Rapporten från the Finch Group finns att hämta hos Research Information Network:
http://www.researchinfonet.org/publish/finch/

Det kritiska diskussionsunderlaget har titeln: Academic journal markets, their limitations, and the consequences for a transition to open access : a thought piece. Det finns att hämta hos Jisc:
https://www.jisc.ac.uk/reports/academic-journal-markets-limitations-consequences-for-transition-to-open-access

Nederländerna

En beskrivning av det holländska arbetet med övergången till gyllene OA kan hämtas från VSNU:
http://vsnu.nl/files/documenten/Domeinen/Onderzoek/Open%20access/Ezine-OpenAccess-ENG-mrch2016.pdf

Wouter Gerritsmas beräkningar av de holländska kostnaderna för en övergång till gyllene OA kan man läsa om på hans blogg. Där finns även hans presentation för VSNUs arbetsgrupp:
http://wowter.net/2014/03/05/costs-going-gold-netherlands/

Tyskland

Initiativet OA2020 från Max Planck Digital Library har en egen webbplats:
http://oa2020.org/

Annonser

One comment on “Den gyllene vägen till OA

  1. […] Mattsson, bibliotekarie på Jönköping University, och är tidigare publicerat på hans blogg ”Bibliotekshorisonten”. Följ gärna hans blogg för fler intressanta inlägg, bl.a. om open […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s